Inne i mamma P:s mage ligger min nästa fotomodell... han kommer att kändis redan från start minsann! :-)

Här kommer en liten sneak peek.

Teknisk info: Befintligt ljus = jippie! Canon 5D mk2, 24-70 mm 2,8, några bilder med reflexskärm

... får jag när jag hittar dessa härliga bilder på gravida Camilla och hennes hunk. Numera finns det en underbar liten kille till i världen, jag fick dessutom nöjet att fotografera honom när han bara var några  veckor gammal.

Bilderna är plåtade i Göteborg, där jag allt som oftast tar både bröllops- och familjefotograferingar.

Klicka på en bild så visas de större. 

Idag blev det en kombo av gravid-mage-fotografering och familje-levande-porträtt. Allt lite lagom huller om buller. :-)

Här en liten sneak peek...

Som pressfotograf är jag skolad att en oskarp bild = dålig bild.

Syftet med bildjournalistik i dagspress  är ju att vara redovisande, berättande, sann.

För några år sedan skulle jag plåta en utbildningskatalog åt Högskolan i Halmstad. Stort jobb, många bilder.

Vi jobbade med olika miljöer och människor för att skapa rätt känsla och budskap.

En sådan var studenter som fikar. Vi hade dragit ihop ett gäng i en studentlägenhet och nu skulle de fika och umgås. På kommando.

Innan vi (läs jag) är riktigt redo och har fixat alla kamerainställningar så skämtar nån om något  och det blir ett spontant skratt. Jag rycker upp kameran för att fånga ögonblicket och inser när jag trycker av att tiden är hela 1/10 sek... låååångt alltså. Dvs mycket suddig bild (rörelseoskärpa/kameraskak)

Ställer snabbt om och plåtar några rutor till, men då är liksom ögonblicket förbi.

När jag senare sitter vid datorn så tar jag fram ett antar "korrekta" bilder men de känns liksom bara ok. Inte mer. Personligen gillar jag ju spontaniteten i den suddiga, men så tänker jag "vad ska de tro om mig, att jag inte kan plåta?" 

Jag chansar och lägger med den suddiga bilden som en liten bonus - de har ju flera skarpa att välja mellan också så då ser de ju att jag ju faktiskt KAN plåta.

Dagen efter ringer telefonen och redaktören för katalogen är i andra ändan.

- Oups, tänker jag, och förbereder mig på det värsta.

Men de undrar bara om jag har den suddiga bilden större så att det kan göra en stor plansch av den.

- Vi  ÄÄÄÄÄLSKAR den!

Right.

Efter det så var isen bruten för mig.

Och nu, men tilt-gluggen i min ägo *smack* så finns det ingen återvändo.

Uppenbarligen.