Ok, kanske inte dagens, men har just bildbehandlat klart Ida & Niklas bröllop och föll då särskilt för bilderna nedan.

Bilder som fångar mig är bilder som förmedlar känsla... själ... närvaro. Inre skönhet.

Det är den kvalitén som gör att jag efter 12 år som fotograf, ser fram emot att möta nya männskor... nya tillfällen att visa det där obestämbara inre vackra.

Ida & Niklas är ett sådant par som ger mig som fotograf energi. Så TACK för att jag fick vara med och dela er stora dag!

:-)

Martina

Mer USA-nostalgi:

Puddingen fick ställa upp som fotomodell (OBS spana in det välrepeterade pannrynket... ) när Fröken skulle testa nya 50 mm, 1,4 efter en smarrig hamburgarelunch nånstans mitt i Texas. 

Mina absoluta favoritbrud är Maria - hon räds varken fontäner i centrala Göteborg eller lite mer avlägset belägna vattenfall. Och inte var det högsommarvärme heller... dessa Trash The Dress bilder togs i September och hör till mina favorituppdrag.

Så varför inte ta med din bröllopsklänning på lite äventyr efter bröllopet? :-)

Titta in på min bröllopssida www.ourday.se för mer information.

... får jag när jag hittar dessa härliga bilder på gravida Camilla och hennes hunk. Numera finns det en underbar liten kille till i världen, jag fick dessutom nöjet att fotografera honom när han bara var några  veckor gammal.

Bilderna är plåtade i Göteborg, där jag allt som oftast tar både bröllops- och familjefotograferingar.

Klicka på en bild så visas de större. 

Plåta ringar är kul! :-)

Här en liten sneak peek från Caroline och Joels bröllop. Stencoolt par = jätteläckra bilder! 

Mer kommer snart....

Teknisk info: Lens Baby. Såklart. Med macrotillsats. Och duktig assistent, tack Klas!

Bilden nedan togs ikväll i studio för Landstinget. Redaktören ringde 10 min innan plåtningen och önskade sig just denna "utstyrsel". 

Vad gör man inte för att få nöjda kunder? 

:-)

Har just färdigställt en ny hemsida åt kollega i Stockholm. 

Att få tag i snygga bilder till hemsidan var som ni ser (bilden är länkad) absolut inga problem! :-)

Heja Brigitte!

Intensiva dagar nu... massor med bilder som ska tas fram för publicering och ytterligare en hemsida ska upp.

Har flow så arbetet går undan... och fixade just klart denna bild och kände direkt att den är en värdig kandidat för Dagens Bild.

Tack underbara personalen på förlossningen i Varberg för att jag fick dela några timmar av er vardag!

... and the rest will follow!

Alla är vi kreativa, men ibland kan man behöva lite hjälp att sortera och strukturera tankarna och livet.

Jag använder detta fantastiska verktyg varje dag, i typ det mesta jag gör.

FreeMind.

Ett fiffigt litet gratisprogram som låter mig göra mindmaps över allt mellan himmel och jord (och lite till).

Freemind — http://freemind.sourceforge.net/wiki/index.php/Main_Page

Och igår, när jag satt på tåget hem från (helt underbara) entreprenörsevenemanget i Malmö, fick jag sån FreeMind-abstinens att jag till och med tog till block och penna. Och ritade en MindMap. Och då såg jag plötsligt allting klart och då fattade jag ett beslut. Sen var den saken ur världen och jag kunde fokusera på viktigare saker.

Mer om evenemanget och alla kuliga människor jag mötte kommer senare.

Nu ska jag tanka in alla bilder så att minneskorten är lediga för jobb för Landstinget Halland efter lunch.

PS: här hittar du videoinstruktioner hur du använder FreeMInd. Även här och här.

Kan avslöja att jag lärt mig Illustrator via YouTube... fantastisk kunskapskälla, perfekt att lära sig nåt nytt varje  dag när man har nån minut över.

Jag prenumerar via RSS på massor med olika bloggar och forum. Kul att se vad andra hittar på, samtidigt som gäller att inte börja jämföra sig för mycket.

Det här inlägget på spännande bloggen "Inspired by this"  fick mig att sträcka lite mer på mig.

För att piffa upp inlägget, kommer också en bild.

En Trash The Dress - studentska! Heja Anna!

Det här var ett jättekul uppdrag... att skapa äkta retrokänsla i personporträtt som ska ligga på en hemsida jag jobbar med just nu.

Vi ville skapa gammaldags hollywood filmkänsla... ni vet sådanadär superläckra bilder tagna med läcker ljussättning i bautastudio med massor av lampor, blixtar, assistenter, stylister mm.

Eller i en fönsternisch med naturligt ljus och en reflexskärm.

Resten är photoshop. :-)

Här en liten sneak peek.

Som pressfotograf är jag skolad att en oskarp bild = dålig bild.

Syftet med bildjournalistik i dagspress  är ju att vara redovisande, berättande, sann.

För några år sedan skulle jag plåta en utbildningskatalog åt Högskolan i Halmstad. Stort jobb, många bilder.

Vi jobbade med olika miljöer och människor för att skapa rätt känsla och budskap.

En sådan var studenter som fikar. Vi hade dragit ihop ett gäng i en studentlägenhet och nu skulle de fika och umgås. På kommando.

Innan vi (läs jag) är riktigt redo och har fixat alla kamerainställningar så skämtar nån om något  och det blir ett spontant skratt. Jag rycker upp kameran för att fånga ögonblicket och inser när jag trycker av att tiden är hela 1/10 sek... låååångt alltså. Dvs mycket suddig bild (rörelseoskärpa/kameraskak)

Ställer snabbt om och plåtar några rutor till, men då är liksom ögonblicket förbi.

När jag senare sitter vid datorn så tar jag fram ett antar "korrekta" bilder men de känns liksom bara ok. Inte mer. Personligen gillar jag ju spontaniteten i den suddiga, men så tänker jag "vad ska de tro om mig, att jag inte kan plåta?" 

Jag chansar och lägger med den suddiga bilden som en liten bonus - de har ju flera skarpa att välja mellan också så då ser de ju att jag ju faktiskt KAN plåta.

Dagen efter ringer telefonen och redaktören för katalogen är i andra ändan.

- Oups, tänker jag, och förbereder mig på det värsta.

Men de undrar bara om jag har den suddiga bilden större så att det kan göra en stor plansch av den.

- Vi  ÄÄÄÄÄLSKAR den!

Right.

Efter det så var isen bruten för mig.

Och nu, men tilt-gluggen i min ägo *smack* så finns det ingen återvändo.

Uppenbarligen.

Mitt jobb går aldrig på rutin.

Ena dagen smyger jag omkring finklädd på en vigsel, andra dagen drar jag på mig de rosaprickiga (såklart) gummistövlarna och knatar ut på en åker.

Det är just det som gör jobbet så kul. Tror det på finspråk kallas "medveten närvaro"... mindfulness. Att alltid vara i nuet, redo att vidta rätt åtgärd utifrån varje given situation. Det som var rätt igår, kanske blir helt fel idag.

Så fort hjärnan vill lata sig och skapa rutiner, så försvinner också känslan i bilderna.

Detsamma gäller dem jag plåtar... går de på rutin -- ingen själ/känsla att visa. Det är först när vi alla möts i nuet som det blir magi.

Tillbaka till sockerbetorna då. Att visa verkligheten. Inte alltid bröllopsfixatvackert, men jag diggar lantbrukare. De odlar ju vår mat... och det är minsann inget 9-5 slappejobb.

Heja!

Det här är Frida och Patrik.

Att plåta dem var en ren fröjd.

Kärleken bara lyser ur dem och de skapar ett superskönt space mellan varandra och oss alla runtomkring.

Dessutom gick de med på fotografens alla knäppa idéer... från havrefält till hästar...

Har just börjat fixa deras bröllopsbilder i datorn.

Här kommer en liten sneak peek...

:-)

Nu är det bestämt! Jag börjar jobba som webbdesigner!

Också! :-)

Kommer alltså att kunna erbjuda kompletta lösningar - hemsida, bilder och texter (är ju faktiskt journalist i grunden!)

Därmed ligger nu alltså en till flik i menyn här uppe... check it out!

Äntligen har jag varit på Skallen i Haverdal!

Så läckert där var!

Tack Johan för att du föreslog platsen för din student-fotografering :-)

Hela släkten från USA samlades utanför Halmstad och vi tog lite familjebilder i deras trädgård. Härligt gäng, de syns att de är släkt fastän de är så olika.

Cooolt!

OBS att vovven är minst. :-)

Förra lördagen förevigade jag Camilla och Eriks stora dag i Rävinge kyrka.

Sedan begav vi oss ut i landsbygden för lite spontant poserande... :-)

Enjoy!

Det är en utmaning att plåta en professionell modell. Jag är ju inte så intresserad av att fånga den yttre skönheten (som ju här finns i överflöd) utan den inre. Kalla det själen eller känslan...

Oftast blir bilderna bäst när de är helt oarrangerade. Svårare när det enbart är en person med på bilderna (undantaget underbara barn som alltid verkar befinna sig i sig själva i nutid).

Men det är så lätt att börja fokusera på just det yttre... inte bara under fotosessioner, utan i Livet liksom.

Så, ytterligare en lärorik dag på jobbet.

Ni vet, för ungefär 986 miljarder år sedan, när de säger att fysiska universum bildades, ja då uppfanns även detta sätt att framkalla film. Nåt smarto råkade förväxla dia med vanlig film och oj så spännande det blev. Cross processing kom det långt senare att kallas. Man har hittat inskriptioner om detta i grottor som klarat sig genom de många istiderna vi haft på planeten.

Så, eftersom det blir extra snyggt med rosa toner, får Mette och barnen se sig själv lite "felsoppade" (plåtografspråk).

Skoj skoj!:-)