Det sitter i väggarna - beroende

Nu har Martina lyckats dra ner Uffe i "Det sitter i väggarna"-beroendeträsket. :-)

Och vi har börjat fundera på att skapa köksbänk och golv med fernissa.

Till detta använder man Le Tonkinois linoljefernissa, som tydligen ska vara grym.

Eftersom fernissa även har starka barndomsminnen för Martina från golven i Frösakull, känns det ännu mer intressant att titta på detta alternativ för våra framtida golv.

En googling leder till följande info:
"Fernissning
Fernissning på trä är ett rätt sent fenomen och har till stor del att göra med vår syn på träet som material. När nationalromantiken uppstod började man plötsligt uppskatta inhemska träslag som furu och gran och framhäva dem med fernissa. Det blev ändå sällan att fernissade ytor användes mer än som en effekt på finare golv. Fernissan gav golvet en hårdare, blankare och mer lättskött yta. På utsatta ställen slets fernissan ganska fort men fördelen var att den var lätt att bättra på. Vanligen fernissades golven en gång om året, ofta då i samband med julstöket. Fernissan kunde också färgsättas genom att linoljefärg blandades ner i den. Vanligast var bruna och brunröda kulörer. En viss villrådighet finns i språkbruket beträffande var skillnaden mellan lack och fernissa egentligen ligger. Förenklat tekniskt sett finns det ingen skarp gräns, men medan lack både kan vara utgångsmaterial för pigmenterad lackfärg och fernissa, så avses med fernissa en klarlack, dvs en färglös lack. Skillnaden mellan den traditionella fernissan och en modern golvlack är också att den senare måste slipas ner för att kunna bättras på. Golvfernissa består av en blandning av kokt linolja, harts och terpentin. Med denna blandning fick man ett segare och motståndskraftigare ytskikt, fastän mer utsatt för gulning. Egenskaperna förbättrades avsevärt när standolja ersatte den kokta linoljan.

Under 1910-30-talet var det även vanligt att betsa trägolv. Det var de ljusare svenska träslagen man betsade för att ge intryck av mörkare ädelträ. Betsning färgar träet utan att dölja dess struktur.

Hur fernissar man?
Liksom med linoljefärg ska fernissa påföras tunt i flera lager och arbetas in ordentligt i ytan. Fernissan stryks på ett par brädor i taget i träets längdriktning. Golvet får inte vara kallt. Vill man färgsätta fernissan åstadkoms detta genom att man blandar fernissa och linoljefärg och därefter stryker på blandningen. För varje lager man stryker blir kulören mörkare."

Denna information hittades på en himla bra hemsida "Hålla hus".
"VÄSTERBOTTENS INFORMATIONSPORTAL FÖR BYGGNADSVÅRD, HUSHÅLLNING OCH SAMHÄLLSUTVECKLING"
Najs!

Vidare rundklickning på sajten ger bingo i kunskap om plåttaket.
Den observante kan notera att det befintliga plåttaket i Furuhult består av 3 (minst) olika typer av plåttak.
På framsidan ligger den vackraste, som hade varit sååå fint att ha på hela huset igen.
För det visar sig nämligen att det evtl kan vara originalet...!
Pannplåt, kallas den för.

Såhär står det om den:
"Pannplåt
Den idag fortfarande vanliga pannplåten började tillverkas i början av 1900-talet men fick sitt stora genomslag vid mitten av 1900-talet. Plåten var visserligen dyrare i inköp än det populära spåntaket, men betydligt lättare att lägga och fick därför stor spridning på de tidigare spåntaken. Den kunde läggas direkt på takspånet, vilket då fick en funktion som kondensskydd, och taken behöll sitt tunna och lätta utseende. Galvaniserad omålad pannplåt med rundade räfflor mellan släta fält har en stark tradition i vårt län. Denna plåt är ett gott alternativ till det tjärade spåntaket på grånade förrådsbodar, lador, logar och fiskebodar. Pannplåten kan naturligtvis inte jämföras med spån i särskilt kulturhistoriska sammanhang, men är med sin rytmiska uppdelning mellan släta ytor och räfflor estetiskt vida överlägsen den monotona trapetsprofilerade plåten som blev modern på 1960-talet.

Pannlåten kan även med fördel användas på övriga hus på landsbygden och på enklare byggnader i tätorterna.

Pannplåt lagerhålls vanligtvis idag inte på byggvaruhandeln. Men den tillverkas och kan lätt beställas, vilket också är att rekommendera eftersom man då kan bestämma vilken längd man vill ha på plåtarna. Pannplåten i originalutförande tillverkas idag av Pokab Plåtslageri AB i Malung och marknadsförs av Ekonomistål. (fin hemsida, btw) Den har en plåttjocklek på 0,6 mm och är i galvaniserat utförande, men kan även köpas polyesterlackerad i ett antal standardkulörer, av vilka den grå är att rekommendera i dessa sammanhang. Även Plannja saluför numera en pannplåt. Den har ett annat breddmått och en något annorlunda profil, men består av en 0,6 mm plåt försedd med korrugeringar i samma indelning. Även denna finns galvad, eller polyesterlackerad, bland annat i mörk grå kulör.

Vid taknocken monteras för ändamålet särskilt utförda nockplåtar. Gavelsprången brukar förses med vindskivor. Rekommendationen är att göra dessa relativt smala, för att behålla takets tunna och lätta intryck. Ju mindre hus, desto smalare vindskivor. Vattbrädor behövs inte."