Vindkraftverken... 

Martina hade kollat ALLT.
Och så här långt inne landet kan de ju inte bygga vindkraftverk.
För vindkraftverk suger. De låter och stör.
Och det är ju ingen idé att köpa ett hus bredvid ett vindkraftverk, de stiger inte i värde...

Ödets ironi. Eller nåt.

Såklart byggs det just nu vindkraftverk i närheten av Furuhult.
Ångesten med stort Å infinner sig hos Martina.
Vad har vi gjort??? Betalat 30 000 kr över budget för ett ställe som kommer att förstöras av vindkraft??? (Bara liiiite dramatiserat...)

Uffe får hålla lugnet och vara den positiva, medans Martina slänger sig på telefonen till Länsstyrelsen och Härnösands kommun och googlar fram en översiktsplan.
Japp. Fundamenten har gjutits och verken skulle egentligen redan varit färdiga.

Martina börjar prata om att släppa stället och de 35 000 kr vi betalt in som handpenning. Besvikelsen och "jagärdålig"-knappen kör för fullt.

Det släpper först när vi får skisserna från Kommunen på hur mycket/lite kraftverken kommer att synas från vårt hus. (se bilagor längst ner)
Och idén att vi helt enkelt får bygga ett vattenfall i vår bäck som överröstar evtl ljud från kraftverken.

Idag, fredag morgon, känns det ok. Inte toppenbra. Men ok. Platsen är fantastisk, grannarna verkar jättetrevliga och vi har börjat rusta upp stället.

Vi får ju inte officiellt tillträde förrän 11/12 så vi kan inte göra något inomhus ännu förutom att tömma ut maten och dokumentera kökets mått.

Men utomhus har vi röjt och grejat. Uffe har lagat taket provisoriskt och vi har börja bygga en stor bras-hög att elda så fort vi får möjlighet.
Det gör otroligt stor skillnad att bara få klippa gräset och röja bort all gammal bråte.
Bilder kommer.